Masa-vintertäcket fungerar lika bra på sommaren med silversidan ut för att skärma bort värme som på vintern med gröna sidan ut för att hålla undan is på utsidan och kondens på insidan av rutorna. Det blir ett helt annat inomhusklimat i plåtisen när täcket ligger på så här i värmeböljan. När dessutom insektsnätet bak är fixat så att bakdörrarna kan stå öppna är det ännu bättre.
Efter att ha frågat runt lite bland rutinerat plåtisfolk på facebook och shopping igår tog jag tag i att fixa insektsnät till bakdörrarna. Det är kanske inte det vackraste någon gjort men det här blir förhoppningsvis bra nog. Är väldigt nöjd. Det är kanske inte den mest hållfasta lösningen, det vill till att inte bara dra i tyget utan i kardborrebandet när det ska tas ner. Å andra sidan snabbt fixat till överkomlig kostnad.
Inköp: två förpackningar 2 cm x 3 m självhäftande kardborreband på Claes Ohlsson och en förpackning Lill tyllgardin på IKEA.
Började knappt i mitten upp till och satte fast den häftande sidan av kardborrebandet så gott det gick på insidan av gummilisten. En åt varje håll.
Mätte lite sisådär hur brett det var upp till fram till det svänger neråt i öppningen. Vek gardinen dubbel och höftade till veck samtidigt som kardborrebandet klistrades på från mitten. Klistrade på sömmen för att få lite bättre hållfasthet. Gjorden likadant åt andra hållet.
Klippte av kardborrebandet i böjen och började om typ lodrätt för att undvika knövel i böjen.
Gjorde likadant i underkant. Alltså klippte av kardborrebandet och gjorde ett än större mellanrum före den sista biten klistrades på vågrätt. Det räckte bara bara lite i ytterkanten av nedre öppningen. Om det visar sig behövas är planen att klistra fast ytterligare kardborreband sista biten på gummilisten i nedre kanten och i mitten av gardinen så funkar det nog.
Hur är det ens möjligt för hundarna att dra in så mycket jord? Det är så roligt med djur… ibland får matten intala sig det många gånger per dag.
Razzla har tränat på att ligga still och att inget händer när jag har hängt i plåtisen idag. Det går små stunder i taget i alla fall och det är lättare om hon har något gott att gnaga på. Vi tränar på.
Den är verkligen populär den där transportkojan. Alla verkar gilla den, först Sotis, sen Halvan. Nu även barnbarnen. Det är bara hundarna som den är avsedd för som visserligen accepterar den men ännu inte riktigt lärt sig att det är en lugn och trygg plats för avkoppling.
Funderade på vad jag skulle göra med den stora björkstubben i den gamla hundgården. Den fick bli grunden till en ny odlingsbädd tillsammans med ogräs och ytterligare grenar från björken som togs ner för tre år sedan. Det växer igen på nolltid här om inte ogräset hålls undan konstant. Och det är ju lite si och så med det här i Rucklet beroende på tid, ork och lust. Nu var det i alla fall tid för rensning i den gamla hundgården. Det tar några pass att rycka brännässlor, snärjmåra, kirskål och, tror jag, snårvinda. Några pass kvar så kan nästa förväxta område attackeras. Idag blev det två varma och klibbiga pass som innehöll både ettriga, bitande blinningar och närkontakt med brännässlor. Det värsta när nässlorna är lika höga som jag är att de sopar till ansiktet vid oaktsamhet. Bränner både på armar och ansikte förutom alla kliande bett trots nästan heltäckande klädsel.
Också Ruth som är mycket nöjd med bad i det superäckliga vattnet.
På dagens funktionslydnadsträning var ett moment att hundarna fick välja sin belöning. Både Razzla och Ruth valde efter lite funderande så klart bollen. Sen blev det lite jaktlek. Razzla fattade inte riktigt vad det skulle vara bra för men Ruth tyckte att det var det roligaste vi gjort på länge. Tror bestämt att jag får gå ut i stallet och leta reda på longerspöt. Bilder Hundbubbel.
Det är inte bara Sotis som gillar hundarnas transportkoja, även Halvan ser ut att boa in sig.
Det vill till att passa på när barnen är små sen avtar intresset för att hjälpa till i hushållet ju äldre de blir. Nästa generation har lärt sig använda dammsugaren. Både att sätta på, stänga av och använda den. Redigt!
Spänsten är det i alla fall inget fel på men matten är måttligt imponerad när Ruth hoppar upp i ansiktet. Vi är inte riktigt överens om det beteendet men hon kan sitta fint också. Foton Hundbubbel på dagens träning i funktionslydnad på Varbergs Brukshundklubb.
